lejonsson

Efter att ha skrivit ett flertal mästerliga böcker där han genom förhållandevis banala berättelser avhandlar grundläggande livsfrågor, tar Paulo Coelho ännu ett steg in i kontroversiella och tabubelagda marker när han i "Elva minuter" avhandlar sex, kärlek, erotik och romantik med ett avklätt och fördomsfullt förhållningssätt. Vi får följa Maria som med löften om rikedom och berömmelse lockas till Genève, men väl på plats blir hon varse den bistra verkligheten och hamnar i prostitutionens fångstnät. Genom sitt "arbete" tror sig Maria få lära sig allt om sex, samtidigt som hon får en alltmer luttrad syn på kärleken. Men en dag möter hon genom en tillfällighet en man som skall komma att förändra hennes syn på sig själv, på kärleken och på sexualiteten, och tillsammans utforskar de gränsmarkerna mellan kärlek, romantik och sex.
 
Precis som i alla Coelhos böcker är den stora behållningen inte den konkreta berättelsen utan de insikter som man själv får under läsningens gång. I "Elva minuter" får man dessutom en del slutsatser och insikter serverade i form av Marias dagboksanteckningar. Om passionen skriver Maria så här, med en avslutande frågeställning som jag helt och fullt kan instämma i:

"Passionen får en människa att sluta äta, sova, arbeta och känna ro. Den skrämmer många, för den river ner allt det gamla på sin väg. Ingen vill skapa kaos i sin värld. Därför lyckas många människor kontrollera detta hot och kan hålla även redan fallfärdiga hus och hem stående. De är det förgångnas ingenjörer. Andra  resonerar precis tvärtom: de ger sig hän utan att tänka efter och hoppas att de i passionen ska finna lösningarna på alla sina problem. De lägger hela ansvaret för sin lycka på den andra personen, och hela skulden för sin möjliga olycka. De är alltid euforiska för att något fantastiskt har hänt, eller bedrövade för att något de inte väntade sig just har raserat allt. Att hålla passionen på avstånd, eller blint hänge sig åt den - vilken av dessa båda hållningar är minst skadlig? Jag vet inte."

Maria inser också vikten av att ge gåvor, att ge gåvor av sig själv, som är personliga och som berättar något om den som ger, måhända med ett budskap till den som får. Sådana gåvor blir en symbol för kärleken, för kärleken är just det, att ge utan att ta eller förvänta sig något tillbaka, att ge av sig själv.

Det här är en bok som jag VERKLIGEN REKOMMENDERAR, den fick i alla fall mig att tänka till och jag hoppas att jag kan behålla intrycken inom mig, ty i alla relationer kan vi alla bli bättre på att ge, på att ta emot, och på att verkligen älska och leva. För den som bara vill snabbläsa bokens (i mina ögon) bästa delar kommer här en kort lista över mina rekommenderade sidor:
129, 170-171, 188-189, 210-211, 229, 285-294, 295-297, 339-355
Jag kommer att återvända till den här boken vid senare tillfällen, och då kommer jag att läsa just dessa avsnitt.